Tonåringar

0kommentarer

Jag har två bonusbarn som nu är tonåringar, 16 och 18, så nästan vuxna. 16 åringen bor hemma hos oss på heltid och 18 åringen har bott hos sin mamma.

En sak med tonåringar, som jag funderat på, är att när dom är dryga, vet allt, kan allt osv så är det en process av att lära sig stå på egna ben. Men även en process för att man som förälder ska ha lättare att släppa taget och låta dom bli vuxna och flytta hemifrån. Man blir för trött på dom, så det är lättare att tycka det är okej att dom flyttar.

När man sen är bonusförälder så har man inte heller riktigt samma känsloband eller framförallt inte några gosiga minnen ifrån de var två, att plocka fram, som en riktig förälder har.

Just nu är vi inne i en sådan period. Skulle inte göra så mycket om en viss person flyttade hemifrån. Får hoppas på lite lugn framöver. Så tar vi det där flyttandet när han är 22 istället. Eller varför inte 19.

Man får omge sig med söta saker. En sådan här sötnos hade kanske inte varit så dumt.

Kommentera

Publiceras ej