Jag har facebook, som så många andra. Det är lite småtrevligt. Är inte jätte aktiv men lite grann. Det är roligt att hitta gamla bekanta.
Det är ju viktigt att ha så många vänner som möjligt. Jag har i flera veckor haft 198 vänner, sen fick jag en till, 199, och så hoppade någon av, så då åkte jag ner till 198 igen. Men igår, då gick jag över den "magiska" gränsen till 200. Jippi

=)
Människor som påverkar en positivt är bra att vara nära. Det kan i å för sig även vara människor som man inte känner som ger en en dos av positivism.

I lördags skulle jag åka på stan och köpa julkort, nån julklapp och nån födelsedagspresent. Jag tänkte parkera i det nya parkeringsgaraget vid järnvägsstationen, man får stå där 5 timmar gratis, perfekt i typ sveriges dyraste parkerings stad. I alla fall. Det var allmänt kaos där, folk följde inte pilarna utan körde lite som de själva ville. Det är ett trångt garage, så det blev lite smått kaotiskt.

När jag skulle köra runt för att hitta en parkeringsplats så hittade jag ingen. Tänkte backa ca 5 meter (ville bidra lite till kaoset) för att sedan åka ner en våning. Då kommer en farbror vinkandes och säger att det finns en plats lite längre fram (som jag inte sett). Så jag åker och parkerar där. Farbrorn kommer fram och säger "en sån här fin bil måste ju stå på en fin plats". Jag fick platsen precis brevid trapphuset. Vi står där och småpratar lite. Han påminde mig om att jag bara fick stå där i 5 timmar och sen gick han vidare till sin bil, för att åka därifrån. Vad glad jag blev, jag behövde inte åka runt som en stressad galning och leta parkering. Och sen fick jag en trevlig pratstund med en gammal farbror med minnen från gamla saabar.

Jag hade flyt hela dagen sedan. Gick in i en affär, tog en nummerlapp, jag var nästa numret, fick hjälp på en gång. När jag gick därifrån hade det kommit in 10 pers till som snällt fick vänta. Jag gick in och åt, när jag kom var det nästan ingen kö. När jag ätit upp och var klar var kön nästan hur lång som helst.

Skönt när man har dagar av flyt och får sig en dos av positiva, glada människor.
Min dator har bliivit skumm, eller det kanske är tangentbordet. Något är ii alla fall galet. Jag har ruskiiga problem mmed att skriva ii, j och m. Jag kan få trycka 1-20 gånger på tangenten för att det ska komma framm en bokstav, eller så skriiver den ut dubbelt eller tredubbelt även fast jag bara tryckt 1 gång. Så konstigt. Kanske dags att skiiicka iväg den tiill dataavdelniingen.

=)
Jag fullkomligt hatar silverfiskar. Ni vet de där småkrypen som bor i glipan mellan golvet och väggen, gärna i badrummen, där denna glipa inte finns, så var de bor i badrummet vill jag inte veta. I alla fall, dem är äckliga och allmänt obehagliga. I min förra lägenhet fanns dem lite överallt, man kunde hitta dem i sovrummet, i hallen, i badrummet och en gång i vardagsrummet. I min nya lägenhet finns dem bara i badrummet, tack och lov. Men dem är lite skummare i nya lägenheten.

När jag kommer in i badrummet på morgonen så ligger dem i kakelplattmellanrummet (de gånger de ligger där, kanske 1 gång i veckan). De ligger upp och ner, de små latmaskarna. Näe men, det är ju lite läskigt. Oftast brukar silverfiskar vara allerta och springa iväg så fort man tänder lampan. Men mina silverfiskar ligger stilla, upp och ner och bara väntar på att man ska ta en papper och döda dem.

Då undrar jag ju, varför? Har jag något giftigt i mina kakelplattemellanrum? eller är det någon giftig lukt i mitt badrum som tar död på dem? eller har de muterats till det sämre? eller har jag för rent så de svälter ihjäl? Får nog ringa Anticimex nån dag och fråga.